Nu har jag lyckats med konstycket att fotografera ett riktigt bra kort på en av våra "doldissar" här hemma. Hon heter Knight och blev funnen av yngsta dottern för ca 5 år sedan i närheten av vårt hus. Vems unge det var fann vi aldrig ut men hon var liten och ynklig. Idag är hon en katt som inte syns så mycket, hon är stolt men envis. Hennes päls är tjock nästan som den var i flera lager och hon är en katt som aldrig går ut. Hon äter aldrig rester utan kattmaten ska vara hård och av märket Iams.
Mitt eget sockergryn Snorkfröken är mycket lätt att fotografera men hon är en katt som tar alla tillfällen sommartid att smita ut. I somras tror vi dock hon fick en minnesbeta när hon fick stanna ute en hel natt.
K plockade ner henne ur en stor lönn med hjälp av en stege och det regnade. Sedan dess har hon inte tittat åt någon ytterdörr. Hon blir 8 år nästa sommar och är äldsta av våra innekatter. Hon älskar värme, el-element eller den varma brasan fast hon har så mycket päls. När jag retas med henne kallar jag henne fröken Snorkas av den nobla ätten Snork ;0}
Vi har en rolig katt här hemma som råkat ut för en massa saker. Han är en vildkatt unge som tidigt bestämde sej för att hos snälla människor skulle han bo. Helt orädd travade han in i huset och numera vill han sällan gå ut. Han var i slagsmål i våras och fick en bit päls avsliten över strupen och en stor del av halsen. Kanske räven eller en större, äldre hankatt, vem vet. Det läkte efter många om och men och blev fin päls där till slut.
Han har ovanligt stora öron till sin slanka kropp och kan därför ibland se helt knasig ut. Vi kallar honom "Knutte" men han går oftare under benämningen KarlKnut. Jag kallar honom också spökkatten ibland!
Hade väl hoppas på en sommar utan kattungar men nästan alltid har vi någon utekatt som föder i lönndom. Tydligen föddes det kattungar ovanligt tidigt i vår efter vad katthemmen berättat men våra är nog bara ca 8 veckor gamla. Just nu försöker de morska upp sej mot skatorna som alltid kommer på eftermiddagen för att kolla om det finns lite torrfoder kvar. Här hittade jag dem vid sovstunden :0)
Jag har en ganska annorlunda katt i mitt kattgäng. Han är troligen 5-6 år, lagom långhårig med en flygande gång likt en fågelhund. Döpte honom till Elvis för det passade hans utseende, både oborstad och sofistikerad, lite fräck och lite elegant. Att han sedan är så genomsnäll och larvig nästan på gränsen till galenskap visst jag inte då. Han försvann för ca 2 år sedan och yngsta dottern berättade att han fanns i närheten för hon hade sett honom ett par ggr i något högt träd. Vad han levde av vet jag inte men när han kom tillbaka i juni 2011 var det bara en päls runt en mycket mager katt. Han behövde avlusas, avmaskas och han behövde massor av näringsrik mat. Alla katter som är snälla tycker han om, bråk skyr han som pesten och han är livrädd för ilskna katter o småbarn. Idag är han trogen som en hund och omdöpt till Memphis men någon huskatt blir han tyvärr aldrig. Jag får klappa honom ibland en kort stund och det är en ynnest.
